MalinLucas

Alltså varje gång Lucas kommer hem efter en bortahelg så har han svårt att somna! Jag blir så ledsen när man får lyssna på hans gråt.. Visst jag försöker allt jag kan att ligga bredvid honom tills han somnar, jag läser en saga extra och jag klappar honom hur mycket som helst för att han ska känna sig trygg och veta att jag finns där när han vaknar..... men han tror inte på mig! Han ligger där i panik och ropar "mamma" och det skär i hela mig, jag känner mig så elak.... men han måste ju kuna sova själv som han alltid gör annars, Jag tror inte det är bra för ett så litet barn att ha olika nattrutiner på olika ställen, inte olika rutiner alls faktiskt (inte gällande de viktiga iaf) Jag avskyr att känna mig som en dålig mamma! Allt går ju så bra annars... jag förstår inte!
Speciellt idag, vi låg bredvid varandra och tittade på teletubbies och pussades och kramades och sa "jag älskar dig" till varandra, jag trodde verkligen att han skulle somna tryggt och fint men istället ligger han och gråter och jag känner mig maktlös... Fan...lilla gubben då <3